GÖTEBORGS KONSTHANTVERKSBIENNAL 2005

Contemporary Craft

3 september – 9 oktober

I årets biennal presenterades Contemporary Craft, den tredje utställningen i raden på Kulturhuset Röda Sten i Göteborg.

38 utställare från Danmark, England, Finland, Norge, Holland, Iran, Island och Sverige ställde ut 20 verk med olika tematiska inriktningar som sociala och kulturella frågor. Fem av verken var grupparbeten i olika samarbetsformer.

En utställning där konstnärer, designers och konsthantverkare möttes utifrån sina olika perspektiv och syn på konst och konsthantverk, utifrån idéer och gestaltningar i form, teknik och material.

Och var finns gränserna, är de intressanta ? Utställningen handlade också om de utvidgade gränserna mellan konst och hantverk.

Deltagande utställare

Danmark Anja Franke, Astrid Krogh, gruppen Grus: Anne Koldsø, Malene Vetlejord, Stine Skytte Østergaard, Tifli Lerche Fredriksen  Storbritannien Clare Thornton  Finland Gruppen Amazing Animal: Mervi Kurvinen, Kati Nulpponen, Maria Nuutinen; Kalle Hamm & Dzamil Kamanger; Outi Turpeinen  Holland Sander Luske  Island Gudjòn Ketilsson, Hildur Bjarnadóttir, Hrafnhildur Arnádottir aka Shoplifter  Norge Leif Inge, Marianne Moe, Irene Nordli, John Kåre Raustein, Ragnhild Margretha Taranger Gruppen Temp: Anne Thomassen, Heidi Bjørgman, Ruth Moen, Ann Helen Mydland Sverige Helene Hortlund, Mija Renström,  gruppen We Work In A Fragile Material: Frida Fjellman, Maria Boij, Andrea Djerf, Linus Ersson, Gabriella Höglind, Sara Isaksson From, Åsa Jungnelius, Pontus Lindvall, Ludvig Löfgren, Jakob Robertsson

Urvalet av konstnärer, designers och konsthantverkare gjordes av curator Madeleine Park från Norge.

På sidan visas utställningen med bild och information om de enskilda konstnärerna.

Till utställningen Contemporary Craft på kulturhuset Röda Sten

Utanför Röda Sten såg vi först en bil, där konstnären Leif Inge gjort sin tolkning av Edvard Munchs målning The Sun. Ett motiv som är inmonterat i framrutan. En glasruta likt ett kyrkoglas, en mosaik eller en krockskada ? En glasmålning från ett medeltida hantverk har satts in i ett teknologiskt sammanhang.

Vi fortsätter in i utställningen, men först passerar vi igenom Scandinavia, Anja Frankes platsspecifika verk, en entré till utställningen, ett gult hus, en korridor som är klädd med ulltyger från golv till tak. Mönstrern är välkända i norden men är uppförstorade, samtidigt hörs musikslingor med nordiska klanger som känns igen. 

Vi kommer in i entrén på Röda Sten och från taket hänger tröjor med nordiska mönster som är fortsättningen på Anja Frankes verk.  

I bottenvåningen, kallad Kryptan i före detta Pannhuset, ser vi Sander Luskes färgglada saftbar, Limonadebar . Likt ett kemilaboratorium hänger saftflaskor på stativ och slangar som leds till kranar. Det är nu bara att vrida på kranarna, välja dryck och fylla en av hans handgjorda vita och spröda porslinsmuggar, som var tanken och upphovet till denna bar.

Längre bort hänger förkläden och handväskor placerade på rad. Marianne Moes Ikoner , symboler och attribut för den norska folkdräkten. Blårandiga förkläden med guldinskriptioner och väskor med bilder och texter från olika delar av världen som beskriver eller ifrågasätter traditionens roll, betydelse och utveckling av bunaden.

I rummet lyser ett orientaliskt mönster, det är Astrid Kroghs neoninstallation Holbein. De olikfärgade rören  bildar ett geometriskt mönster som är inspirerat från Kelimmattor. Astrid Krogh arbetar med textila mönsterkompositioner som hon här omsatt till en neoninsstallation.

Längst in i rummet ser vi en bild med en rosa tröja på en kvinna, BRODÈR MER står det skrivet på tröjan, som är Ragnhild Margaretha Tarangers uppmaning till att utforska broderiet i syberspace. Bredvid finns det datorer där man lugnt kan slå sig ned och brodera på webbsidan www.brodere.com och som även finns tillgänglig NU.

Därefter möts vi av nio gestaltade personer, fotomontage på utskurna reliefer. Vid varje person står en babysäng med ett personligt innehåll och tillhörande gestaltningar till var och en. Smyckekonstnärerna, Gruppen Amazing Animal har arbetat utifrån människans lust att smycka sig men också att uttrycka sin personligheter med dessa objekt. Funderingar kring rädslor och om livet för både män och kvinnor i olika skeden i livet. The Rising Star, Decent Girl, Steto for Wacko, The blind is leading the Blind, Fragile, Laundry Day, Tie, Wounded och The Best Day of my life.

Nu går vi upp till den andra våningen, till Katedralen - ett jättelikt rum.

Vi går in och står plötsligt under en strykbräda som är över tre meter hög. Jag tittar upp i taket och där hänger en spegel och jag kan se att på ovansidan av brädet finns broderier av verktyg, som bildligt talat är högt uppsatta. Mot väggen står ytterligare ett strykbräde men det är hopfällt och där får vi se John Kåre Rausteins verktygsbroderier. Ironman är titeln på verket, som ironiserar över företeelser i vardagslivet.

Bredvid hänger Gudjón Ketilssons verktyg i trä. Tools, fiktiva verktyg som kanske handlar om framtidens brukare, de är inte funktionella men berättande och sätter igång fantasin.

Mitt i rummet på ett podium sitter en kvinna i sin brudklänning. Hon virkar på släpet på sin slöja. I väntan på Prinsen beskriver eller ifrågasätter Helene Hortlund invanda kulturmönster, värderingar och förväntningar kring kvinnorollen. Är giftermålet en födelse, en befrielse, ett uppvaknande? Eller, är den väntande Bruden en nätspinnerska?

Clare Thornton presenterar ett lapptäcke som tillkommit i en workshop på Fireside Centrals Womens Group i samarbete med socialarbetare Tracy Hill och en grupp på 15 hemlösa kvinnor. Clare Thornton intresserar sig för det sydda, textila objektets berättande möjligheter och utforskar teman rörande tid, process och arbete. Safe and Secure.

Gruppen We Work In A Fragile Material visar en fiktiv ateljé med Ivarhyllor fyllda med arbetsmaterial och konstobjekt. I rummet spelas en video upp av gruppens medlemmar, knådning av lera, glasblåsning, rörelser och dans i samklang med musik av Kylie Minoque. We Work In A Fragile Material At Röda Sten.

Kom och sätt dig ! Säger en röst. Här kan vi 

slå oss ned och höra Irene Nordlis superhjältar Supervenus och Deerman berätta sin levnadshistorier.

TEMP är en gupp på fyra personer som med verket Temporary Space Invasion presenterar individuella som gemensamt arbete. Trashed Meal formligen rinner över bordet medan raketerna står för nedräkning bredvid Temptaion Islands färgsprakande ö av porslinskross.

I närheten hänger ännu ett verk av Gudjón Ketilsson, The Wedding, där konstnären utgått från 1500-talsmålaren Bruegels verk Bondbröllpet. Huvudbonaderna är i svart trä och signalerar yrke och titel – sociala markörer, attribut för berättelsen i bilden.

Grus 4 är designers. Här har de skapat föremål på temat mellantiden. Stolen med ribborna, en matta som ett övergångställe med ett förvridet perspektiv, mattan med strut och håligheter, foton som berättar om tiden där i mellan.

Left Brain, Right Brain. Hrafnhildur Arnardóttir Aka Shoplifter visar två former av hår. Hår presenterar människan och är starkt förknippat med flärd i många kulturer samtidigt som det väcker känslor av obehag. I verket skildrar konstnären de kaotiska och slumpmässiga vägarna våra tankar och idéer färdas mellan våra hjärnhalvor innan vi slutligen  beslutar oss för hur vi visar upp oss för omvärlden.

In till det lilla galleriet lyser en röd neonskylt. Här inne visas Kalle Hamm och Dzamil Kamangers Pizzeria Babylon som kan ses som en hybrid – ett konstruerat möte mellan två kulturer som beskriver anpassning till en ny identitet. Här finns också ett pärlbroderi, som beskriver en Iransk Chat där ungdomar pratar i hemlighet.

Hildur Bjarnadottir visar tre porslinsskulpturer, som är en hyllning till hennes tre mor- farmödrar. Hon visar även textila verk och längs inne i rummet finns Painting is the only real Artform, ett broderi på en canvas.

Vi fortsätter utställningen upp till tredje våningen.

Vi kommer in i ett rum som är halvdunkelt. Det lyser ett blått sken som leder oss fram till en jätteskugga. Bakom hörnet som vars skuggan kommer ifrån, framträder Mija Renströms verk Sireners Sång, en installation av linjer och former i virkat garn som omges av det blåa ljuset.

Här finns ytterligare två rum, i det ena ser jag en kvinna sittande vid ett bord med en guldram bakom sig. Bilden kommer från en dia projicering. En spegel hänger på väggen och speglar kvinnan och mig.

Här finns tre trälådor med glasdörrar på väggen. De ser gamla ut och i varje skåp finns grodsamlingar av glas. Ett museum, en samling från resor. Blir souvenirerna bevarade eller blir de till något annat i ett nytt sammanhang ?

A fragment of the Collection of Lady Helen Mary Frog. Outi Turpeinen.

I det andra rummet hörs ljud. Där inne står också en stol, ett par slitna skor som någon lämnat, tre trälådor med innehållande glasformationer. I en av lådorna verkar det som att glaset har gått sönder, förvrängts… Ljudet som hörs är vågbrus, biltrafik, människor och från någon annan stans i världen, Thailand.

Ett verk av Outi Turpeinen, Longing Faraway Places.

Till sist vill vi tacka alla konstnärer, bidragsgivareoch till alla medverkande som gjort det möjligt att genomföra Konsthantverk 2005

Info@craft-sweden.com